Jag ska försöka komma på ett recept på bröd med så lite kolhydrater i som möjligt, så att den fortfarande passar min fakir light. Är så less på ägg-tonfisk-fett-kombon.
Igår när jag skulle sova, blev jag jättekonstig i magen, hade obehagsrysningar längs hela baksidan av kroppen och så mådde jag fruktansvärt illa. Jag tror inte att det är för att jag åt för mycket kolhydrater för då skulle jag ha fått svettningar också. Jag tror att jag inte klarar erythritolen! Stevian vet jag inte om jag klarar, men när jag ätit ketchupen som är sötad med stevia, så har det fungerat utan problem i alla fall. Kollade upp på Wikipedia nu:
"Doses over 50g can cause a significant increase in nausea and borborygmi, and (rarely) erythritol can cause allergic urticaria."
Vill du läsa mer? Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Erythritol Är på engelska, men där står det också mycket mer än på den svenska sidan. Kolla gärna upp vad borborygmi är för något också, låter inte så trevligt.
Jag kommer nog inte baka så mycket mer på erythritol faktiskt. Jag vet inte om andra upplever att de får lika mycket problem som jag får; det kan ju bero på mina dåliga tarmar. Oavsett vad så tänker jag inte använda det något mer. Möjligen om det är vid något högtidligt tillfälle (födelsedag, julafton, nyår, påsk, midsommar), MEN då får jag också väga för- och nackdelar. Är det värt att må dåligt bara för att få en liten "godbit"?
Tack vare illamåendet och den väldigt ledsna magen, somnade jag väldigt sent och fick därför avboka yogan. Har inte bestämt mig ännu för hur jag ska göra med thaiboxningen. Jag vet att ju mer man slappar hemma, desto latare blir man och till slut blir det att man slutar träna. Men idag har jag verkligen NOLL lust att träna. Har liksom ingen inspiration.
Det är en annan sak också som gör att det tar emot lite att åka till träningen och det är att dem jag tränar med på dagpassen har tränat väldigt mycket längre än mig och när vi kör sparring, känner jag att jag blir så stressad över att vara i ett sådant underläge teknikmässigt. Det är det som gör att jag spänner mig och så blir jag jätteandfådd. Jag vet att det här bara ligger hos mig, att jag måste slappna av och inte tänka på det så mycket, men det är så svårt! Jag blir jättefrustrerad och träningen känns inte lika kul längre. Sedan är jag rädd att de jag tränar med blir lite less på att köra med mig eftersom jag inte är lika duktiga som dem. Jag själv tycker inte att det är något problem att träna med någon som inte är lika duktig som mig, tvärtom; då får man träna på sina egna grundtekniker ännu mer, men alla är inte som mig heller. Hade varit roligare att få träna med någon som är närmare min nivå. Problemet är att de som inte tränat så länge, inte vågar sig till dagpassen.
Det här ska ju egentligen inte få förstöra min träning, men det är tyvärr lite det det gör. Enormt trist. Jag har lärt känna en tjej som är i min ålder som tränar i nybörjargruppen och hon och jag har kört lite dagpass tillsammans. Jag vill dock inte känna att jag inte vill träna när hon inte kan. Jag vill inte förlita mig på någon annan för att träningen skall bli av. Jag borde egentligen skita i allt och bara köra på, men det tar emot för mycket och annat börjar locka istället. Som att baka bröd.
Såhär kan det se ut i köket när jag ska experimentera fram nya recept.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar