Skratta och gråta

I dag har jag skrattat, gråtit och haft en alldeles oförskämt bra dag. Jag körde två pass på Slagis och först ut blev sparringpasset. Det var där jag började gråta. Mitt i ett nedtagningskast vreds mitt knä lite oskönt och, tjej som man är, började tårarna rinna i onödan (för SÅ ont gjorde det inte). Var bara att kolla en snabbis att knät fungerade, skölja ansiktet och fortsätta köra. Killen jag körde med - som för övrigt också var instruktören - blev väl lite orolig att jag gjort illa mig ordentligt, så jag skojade lite med honom och visade att allt var tvärlugnt. Fick en klapp på axeln vid passets slut och ett stort leende, hehe:)

Efter sparringen tränade jag på teknikpasset, som började precis efter. Halva passet körde jag på säck och sedan körde jag med en kille som helt plötsligt stod utan träningspartner. Jag höll mitts i två ronder och körde sedan själv på mitts i två ronder. Jobbigt och otroligt roligt!
  När de andra hade uppvärmning, passade jag på att fråga instruktören vad han kunde gissa sig till att mitt problem med höftböjaren kunde vara. Kom fram till att jag antagligen sträckt den. Jag kan faktiskt nu komma ihåg när jag var på Flex och skulle sparka på säcken där och att golvet som är där inte är så "halkigt". Därför är benet som man står på när man sparkar ganska fast i golvet. Tror att det kan vara på grund av det. Instruktören visade hur jag ska stretcha och så borde problemet gå över. Skitbra!

Ser fram emot i morgon. Tänker köra cirkelfysen på thaien och sedan kanske jag glider förbi Flex och gymmar lite med baba. Och nu ska jag göra min hemläxa; stretcha benen!