Äter min frulle och läser på kostdoktorn.se. Allt som står där är ju sanslöst! Folk som är helt emot en lågkolhydratkost eller som tycker att delar av lchf verkar bra, ska gå in och läsa där. Ett av de senare inläggen skriver han:
/.../”det enda egentliga realistiska alternativet” att behandla fetma är att skära bort friska kroppsorgan på så många feta svenskar som möjligt. Fetmakirurgi alltså. En behandling som märkligt nog inte fanns förr i tiden, när folk var smala.
Något verkar allvarligt fel i logiken. Kanske är det dags att ta av oss skygglapparna och sluta ge överviktiga de kalorifixerade men kolhydratrika kostråd som är sämst i test i minst arton (18!) studier av högsta klass? Att försöka äta mindre samtidigt som man äter mat som gör en hungrigare är helt enkelt onödigt svårt och dumt.
Det borde ju säga sig självt att den mat som de flesta äter, och som jag också har ätit, inte är den mat vi är gjorda för att äta. Det är så uppenbart att man blir sjuk av sådan kost och ÄNDÅ vill man kritisera lchf-kosten, trots att det bevisligen fungerar. Förstår inte hur människor resonerar ibland. Men man kan inte klandra dem; hade man sagt till mig för två år sedan att jag skulle äta en kost bestående av främst fett, hade jag knappast trott att det skulle vara bra (bäst) för kroppen.
Det senaste inlägget på kostdoktorn.se ser ut såhär:
Visst sänker LCHF-mat ditt insulin kraftigt!
Är ”ät mindre och spring mer” verkligen det enda du behöver veta för att gå ner i vikt?
Varför går då de flesta ner i vikt på LCHF-kost, till och med när de får äta sig mätta? Och till och med utan ökad motion? Tänk att det ska vara så kontroversiellt!
Den bästa förklaringen ser i förenklad version ut så här:
Kolhydrater -> insulin -> fetma
Mer kolhydrater ger mer insulin som ger mer fetma alltså. Lite mer noga kan det skrivas så här:
För mycket (dåliga) kolhydrater -> sjukligt högt insulin -> fetma
Vad som är ”för mycket” varierar naturligtvis från person till person beroende på känslighet och aktivitet (hur mycket kolhydrater man förbränner). Unga hårt tränande män kan ofta tåla en hel del kolhydrater, medan kraftigt överviktiga äldre diabetiker bara brukar tåla minimala mängder utan problem.
Motsatsen blir följande:
Mindre kolhydrater -> lägre insulin -> minskad fettvikt
Insulin är nämligen ett fettinlagrande hormon. Och det enklaste sättet att höja sitt insulin är att äta mer kolhydrater. Det enklaste sättet att sänka insulinet är att äta mindre kolhydrater.
Det verkar väldigt enkelt. Men vissa är ännu benhårda motståndare. Utan att kunna komma med någon bättre förklaring till varför lågkolhydratkost fungerar så vill de åtminstone inte veta av denna förklaring! De har invändningar mot allt. De vill inte ens gå med på det mest basala, att kolhydrater höjer insulinet eller att lågkolhydratkost sänker insulinet. Första stegen ovan alltså.
Deras krångliga invändningar spelar i praktiken ingen större roll. Sanningen är tydlig i studie efter studie på människor. Insulinnivåerna blir mycket högre när man äter mycket kolhydrater och mycket lägre när man äter lågkolhydratkost. Bilden överst (från Boden et al.) är ett exempel.
Logiskt, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar