Lchf ur mitt perspektiv

Jag tänkte skriva om min syn på lchf och vad det är för mig.

Ber även om ursäkt på förhand om det jag skriver nedan är lite hattigt eller osammanhängande; jag skriver det som jag kommer att tänka på vart eftersom:)

Med en kronisk tarmsjukdom i grunden (Mb Crohn), valde jag att prova att äta lchf i februari i år, efter att ha läst på mycket på nätet om denna kosthållning. Jag väljer att inte kalla det för en diet, eftersom "diet" i mina öron låter som en kur som bara ska pågå under en kort, begränsad tid (som du inte kan leva på resten av ditt liv). Hursomhelst, jag provade lchf också för att jag tyckte att det lät så logiskt och rimligt med att vi är skapade för den här typen av kost och det var nog egentligen den största anledningen till att jag började äta såhär. 

Vad hände då när jag började äta enligt lchf? De första dagarna blev jag givetvis trött. Så trött att jag höll på att somna ståendes på jobbet. Kändes som att jag skulle kunnat ge upp allt för bara en liten bulle, eller en godisbit. Det kändes som att det inte var värt det när kroppen höll på att "avgiftas". 

  Vad jag råder folk till att göra om de vill börja med lchf/GI-metoden fas 1, är att läsa på om "biverkningarna" som uppstår i början. Vissa känner av fruktansvärda effekter av att avvänja kroppen vid socker (för det är nog det svåraste och värsta) och blir nästan sjuka, medan andra bara blir trötta och ohågade. Mycket individuellt alltså, även på antalet dagar man kommer känna såhär. Det som gjorde att jag orkade ta mig igenom dessa dagar, var för att jag visste att det skulle hända. Är man inte tillräckligt påläst, kanske man inte är beredd på hur dåligt man faktiskt kan komma att må och återgår till sitt sockerliv. Är man förberedd, kan man härda ut eftersom man vet är det är något övergående och håller inte i sig i en evighet.

Socker ger större sug och värre avtändning än vad heroin ger. Försök på råttor visade att råttorna föredrog en sockerlösning framför deras framkallade beroende av kokain. Inte konstigt att folk har svårt att bryta sitt sockerberoende och är så ovilliga att ge upp sin drog. Vem vill må lika dåligt som en knarkare som tänder av? Och aldrig få fika mer efter det? Nä fy fan, fram med bullarna och tårtan!

Vad hände efter min avvänjning? Jag började må bättre, mycket bättre! Den "kick" som folk brukar beskriva att de fått i inledningsfasen satte in, dock inte så kraftigt som jag förväntade mig (trodde att kroppen skulle må som efter ett hårt träningspass där endorfiner rusar runt i en), men en klart märkbar skillnad. Jag fick sådan energi! Det kändes nästan obehagligt att tänka på hur seg jag varit innan, med ett instabilt blodsocker som sänkte en totalt alldeles för ofta (för att inte ens tala om matkoma).

  Maten jag åt höll mig mätt mycket längre än den mat jag åt innan. Även om jag åt väldigt nyttigt innan (sett ur kolhydratdriftsperspektiv), så var jag tvungen att äta med 3,5-timmars intervaller. Nu åt jag var femte timmen och blev lika mätt varje gång. Inte undra på att man blir frälst egentligen. Jag måste ha varit hemskt tråkig att lyssna på, även om jag var beredd på att man ville frälsa alla "okunniga" om denna mat (läst på innan), då jag ville att folk skulle förstå hur bra de faktiskt kunde må! "Om tänker på när du mår som bäst och höjer det med fem - där har du ditt allmänbefinnande med lchf!" Ingen orkar lyssna på sektvärvningssnacket, haha:)

De positiva effekter jag kände av, var att slippa ha ont i magen minst fyra gånger i veckan. Jag hade NOLL ont i magen. Jag som haft ont till och från (dagvis) sedan jag blev "frisk" för sex år sedan. Det som var min lott i livet bara försvann. Jag fick en bättre livskvalitet och magen mådde hur bra som helst. Efter att ha hållit en ganska så strikt lchf i cirka tre veckor, gjorde jag det stora misstaget att köpa ett hekto lösgodis. Trodde verkligen inte att det skulle påverka min kropp så mycket som den gjorde. Jag började först få ont i magen, var som att tarmarna vände sig ut och in. Därefter började illamåendet och jag var tvungen att ligga till sängs hela dagen. Tog min temp och jag hade till och med fått en förhöjd kroppstemperatur. Till sist kräktes jag. Det var som scen tagen ur "Exorcisten" och jag fick träningsvärk i magen dagen efter. Så ovärt!

Min kropp reagerade som att jag hade förgiftat den. Min mamma tyckte att det var helt absurt att jag ville äta en sådan extrem kost som gjorde att jag blev sjuk om jag åt godis. Men det är sockret som gör mig sjuk, inte den mat jag äter. Maten jag äter är ju mer naturlig än godis. Hon sade även att hon aldrig skulle vilja äta en sådan kost som gör att hon aldrig får äta godis eller fika om man bara ska må dåligt av det sedan. Då undrade jag varför hon skulle vilja äta något som hon vet är ohälsosamt, bara för att det är "gott"? Svaret jag fick var att hon ville kunna äta det hon ville. I sådant fall kan man inte påverka en person, särskilt inte en som är ganska fettskrämd, blir sugen på något fast hon åt mat för en timme sedan och kör på sin Nutrilett ibland, trots att jag påpekat att en sådan pulverpåse innehåller fem olika sorters socker... 

Om någon vill ha min åsikt om deras kosthållning, vilket oftast handlar om att de vill börja äta nyttigare, så brukar jag fråga dem "Vad tycker du är nyttigt?". Vi kan nog vara överens om att grönsaker är bra, men den gemensamma synen på nyttigt slutar där. . GI-metoden tycker att bröd inte är nyttigt, medan Livsmedelsverket anser att det är bra, lchf anser att ett högt fettintag är bra, men inte om du frågar...ja, de flesta! Frågar man mig, så anser jag att så rena produkter (svenskekologiskt - EU-ekologiskt är inte "riktigt" ekologiskt) som möjligt är nyttigt. Skippa allt med E-nummer, härdade fetter, lightprodukter, sötningsmedel, socker och vetemjöl. Det är det som är en bra tanke med lchf. Ingen "skit" ska in i min kropp! Sedan får man själv ta beslutet om man vill äta enligt lchf fullt ut eller ej.

Jag förstår verkligen att det tar emot för folk att börja äta fett. Och inte lite fett heller, utan här ska det nästan vräkas på fett (om man jämför med hur man ätit innan). Om du räknar kalorier, är fett en "kaloribov" om man jämför med protein och kolhydrater. Därför är det svårt att räkna kalorier om du äter enligt lchf, eftersom kaloriöverskottet är ganska högt, så släpp det tänket om du börjar med lchf.

Informationen nedan har jag hämtat från Livsmedelsverkets hemsida bara som ett exempel.

Hur mycket energi ger de olika näringsämnena?

De näringsämnen som ger energi är protein, kolhydrater, fett, alkohol och kostfibrer. Tidigare räknade man inte med att kostfibrer gav någon energi, men eftersom de bryts ner delvis i tjocktarmen räknar man numera med att de ger ungefär hälften så mycket energi som andra kolhydrater.

1 gram protein	4 kcal	17 kJ
1 gram kolhydrater*	4 kcal	17 kJ
1 gram kostfibrer	2 kcal	8 kJ
1 gram fett	9 kcal	37 kJ
1 gram alkohol	7 kcal	29 kJ

* glykemiska kolhydrater, dvs de som bryts ned i tunntarmen

Med lchf måste man ändra tankesätt. Man kommer inte behöva sluta "räkna" bara för att man äter lchf. Man måste ha koll på att fettintaget ligger på en bra nivå och att man inte slarvar för mycket med kolhydratintaget (vilket jag gjort). Men det som är skönt med lchf, är att du snabbt lär dig hur mycket kolhydrater saker och ting innehåller och hur du ska göra för att dra upp fettinnehållet till bra nivåer. Sedan sköter det sig lite av sig självt, ganska skönt att slippa tänka på det. Jag lärde mig efter några månader vad min kropp klarar av och inte och då behöver jag som sagt inte stå och räkna fett eller kolhydrater, eftersom jag också lärt mig vilken mat som är bra.

Vad jag anser, är att om man nu inte vill lägga om sin kost helt, men ändå förändra sig till det bättre, är min rekommendation att sluta med vetemjöl och socker. Det kan inte sägas ofta nog. Det brukar faktiskt vara det svåraste också. Tänk att inte äta bröd till frukost. Är du en av dem som inte äter bröd? Tänk om ditt fredagsmys med godis och chips? Ve och fasa.

Efter att man ätit lchf ett tag, vill man kanske ge sig ut och äta och inte bara laga mat hemma. Det är där det börjar bli något småknepigt. Man får liksom lära sig vad man ska byta ut. Att äta på smokehouses är enkelt, be bara om sallad istället för potatis och gå loss på kryddsmöret. Har halvfuskat lite ibland och ätit pizza från pizzerian. Jag skrapar av all topping på pizzan och lämnar kvar pizzabottnen, under mina vänners skeptiska blickar. Inte optimal lchf, där man ska äta så rent och ekologiskt som möjligt, men ibland är det så otroligt gott! Man måste få vara LITE osund IBLAND:)

Hur är det idag då? Just idag fakirar jag, det vill säga att jag försöker nolla kolhydraterna i syftet att "starta om" kroppen. Sommaren har inneburit mycket fuskande och jag känner att jag tappat tråden lite grann och behöver ta upp den igen. Andra personer som fakirar, kan göra det för att rivstarta en viktnedgång, men jag gör det som sagt för att komma på banan igen. Började igår med min fakir, men det gick väl sådär. Hade bakat en morotskaka (lchf såklart!) förra veckan som låg och lockade i kylen, så i ett svagt ögonblick igår slukade jag två stora bitar av den. Fan! Idag hände samma sak, jag åt upp det sista av kakan, men nu är den äntligen slut. Man ska inte ha en massa frestelser hemma när man ska fakira har jag märkt. Alldeles för lätt att trilla dit, precis som det är för alla. 

Nu när jag fakirar (eller försöker rättare sagt), så äter jag kanske inte exakt fakir, utan äter även spenat, kokosolja, mozzarella och lite riven ost om jag gör en gratäng. Utöver det så är de klassiska inslagen i fakirkost smör, kött, fisk, kyckling och ägg med i min matlagning. Det enda trista är att det går liksom inte att variera så mycket. Blir denna veckas utmaning:)